Det känns snäppet bättre. Inte bra, inte än. Jobb igen om en och en halv timme och jag orkar egentligen inte. Jag får hoppas på en lugn natt med mycket tid för mig själv. Som tur är ska jag få träffa Moa imorgon och gratta henne ordentligt!

Jag insåg igår, eller om det var i förrgår, att jag har tid på sjukhuset för tryckmätning den 27 Augusti. Det har jag vetat länge men det var då jag insåg att samma dag ska alla tredjeringare ut på fjällturen. Jag har väntat på den här tiden i nästan fyra månader och tänker inte boka om. Så det ser inte bättre ut än att jag blir på sjukhuset den här fjällturen också. Synd, för jag hade börjat vänja mig med tanken på att fara. Förra fjälturen som  var i mars åkte jag och Engela in med våra ben in i en skoterpulka. Morfin och taxifärder senare var vi i Sorsele på sjukstugan. Jag hade tur som hade Kicki med mig då så jag slapp vara ensam. Nu kommer jag ha mamma med mig så jag behöver inte vara det nu heller. Skönt.